In me d glada...:P

Vet att d va as längesen .. men nu ere äntligen dags för ett lite gladare inlägg.. (:

Igår vann jag för första gången när jag o Andreas spelade en patiensduell på msn... hehe.. vilken underbar känsla asså .. jag har aldrig vunnit.. hihi.. (:

Jag o Andreas kom på att vi ska på bio idag typ .. vi vill se Watchmen...har velat se den ett brra tag nu men har aldrig hunnit gå o se den .. men nu ere dags.. så åker in till stan då han slutar så vi kan beställa biljetterna o sen gå o äta mat..

Känns skönt att vi kan snacka igen o att vi kan öppna oss för varandra...d jobbiga e ju att ingen av oss vågar lite på varandra.. han tror att jag gjort en massa skit o jag litar inte på han för saker som han gjort o sagt.. men men .. vi får väl jobba på d..
Men jag måste erkänna att d känns skönt att inte behöva säga .. "d här e min pojkvän"..d har vart mysigt att umgås utan att va tillsammans..fast d e klart att jag saknar det vi hade o vill ha tillbax d.. men d e såhär d måste va så d får va så ..

Min mage mår knas..mår illa hela tiden d e inte mysigt alls nånstanns.. men men .. d e väl sånt man får ta antar jag .. Hoppas att d går över så att jag slipper gå o må så här i flera månader.. d pallar jag inte.. haha.. men men ..

Gahhhhh

Jag orkar inte må illa längre .. D borde ju finnas någe som hjälper ??
Usch palla me d här liksom ..

Ser framemot Lördan.. önskar bara jag visste va David o Jeanine ska göra på hennes 20 års dag.. jag e super nyfiken .. hum ..
ska försöka ta reda på d.. (:

Längtar efter mina nya former .. (:

Nu tycker jag faktiskt att jag ska gå upp i vikt lite...va så sjukt äckligt att va så smal som jag va fr några veckor sen .. tycker jag ska ha lite heta kurvor för en gångsskull .. så kanske jag blir lite snyggare så att nån för en gång skull vill ha mig eller aa iaf vänder sig om när jag går förbi .. haha.. :P

Jag e så himla förvirrad..jag vet inte ens va jag heter längre.. glömmer lätt saker o kan inte prata...känner hur jag varje gång vill berätta nått viktigt hur min kropp bara låser in orden så att de inte kommer ut..Jag som alltid pratar så himla mycket o nu har jag helt plötsligt inge att säga ...kanske för att d inte finns så mkt men ändå ..
Jag har nog aldrig känt mig så här ensam i hela mitt liv..:(

E så himla vilsen vet inte vart jag ska ta vägen .. kan ingen hitta mig o rädda mig??