Det knasiga är ju att vi kom på det när vi var på tåget. Vi hoppade av i Älvsjö där Andreas ringde till sjukhuset och sa att vi skulle bli sena för att vi va tvugna att åka hem igen, men de sa att vi kunde komma så att de fixar det på sjukhuset istället.
Så vi fick hoppa av i Farsta strand och åka tillbax mot karlberg. Vi vart bara 5 min försenade så det var lungt.
När vi kom fram fick vi sitta o vänta i ett patientrum till att det var Scott's tur för operation. Vi väntade i ungefär 3 timmar. Och jag kan säga att det inte var speciellt kul. För det första så hade inte Scott ätit nått sen 04.00 så han var hur gnällig som helst.
När det väl va dags för operation så fick vi åka ner till kirurgen och eftersom att jag bar på Scott så fick jag följa med in i slussen. Det jag inte fattade var att jag skulle få vara med när Scott vart nedsövd och det ville jag ju inte(hade pratat med Andreas igår om att jag ville att han skulle följa med).
Så vi kommer in till operations salen och Scott får lägga sig ner på "sängen" och så håller två sjuksköterskor i ett ben var, jag håller i Scott's hand och en håller i masken med sövningsgasen( vet inte riktigt vad det var för gas, kan det vara syrgas ?? ) och det var det värsta jag vart med om.
Han sparkade och ville verkligen inte ligga där med masken över ansiktet. Det var så himla hemskt att se han i ena sekunden kämpa för att komma loss till att vara medvetslös. Man vill inte se sitt barn så.
Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Usch vill aldrig mer va mer om det här.
Väntan under operationen var hur jobbig som helst. Jag försökte vara så stark som möjligt men egentligen ville jag bara gråta. Tänkte hela tiden "Undrar vad de gör nu?" "Hoppas det går bra" "Tänk om det händer nått" osv. Vet ju att det var jobbigt för Andreas med och jag vill inte att han ska behöva ta hand om mig. Jag vill också kunna visa att jag är lugn för nu handlade det ju inte om mig utan om vår lille Scott.
Efter ungefär 1 timma och 15 min så kom läkarn in till väntrummet och berättade att de var klara och att operationen gick jätte bra. De hade opererat ner en liten testikel som de hittat. Den hade suttit fast i ett blodkärl som de var tvungna att klyva för att kunna få ner den i pungen. De vet inte om den testikeln kommer att ha någon funktion så om 6 månader får vi en kallelse så att de ska kolla om den växt eller om den inte är något bra helt enkelt. Jag hoppas inte att han behöver operera bort den. Please be good. plz !!
Några minuter senare vart vi uppropade. Då fick vi gå in till uppvakningsrummet. Scott hade inte vaknat ännu och vi fick absolut inte väcka honom för då kunde han tydligen inte må så bra(eftersom att han var hur yr som helst och skulle bara blivit rädd då allt snurra, typ första fyllan) Mer än 2 timmar fick vi vänta till han vaknade till. Han vaknade till lite ibland och man såg hur himla borta han var. Det var nästan läskigt att se honom så groggy. En utan sjuksköterskorna tycke han var så rolig när han rörde sig hela tiden medan han sov(fast det gör han även fast han inte är hög haha.
När de kollat att allt va bra med honom fick vi åka upp till patientrummet igen. Då var klockan typ 17.
Ca klockan 18 fick Scott äntligen en flaska välling(vill inte mata honom medan han sov så vi väntade till han vaknade på riktigt. Efter det somnade han om igen, man kan säga att han typ sov bort hela dagen efter operationen.
Orsaken till att vi va kvar så länge va för att de ville att Scott skulle kissa innan vi åkte därifrån och eftersom att han inte hade fått i sig nått på hela dagen så tog det ju längre tid.
Men nu är vi hemma iaf är hur trött som helst, Scott ligger o sover i sin säng. Ska gå o lägga mig efter det här super långa inlägget. Måste vakna vid 01 och sen 07 för att ge Scott alvedon. Vi fick ett smärtschema som vi måste följa så att han inte får nå ont.
Här kommer lite bilder från sjukhuset..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar