resultatet:
.JPG)
tisdag 30 oktober 2012
Nagellack
Satt och målade naglarna när Andreas fråga Scott om han oxå ville måla naglarna. Då tog han fram ett finger i taget så att jag kunde måla.
resultatet:
.JPG)
resultatet:
måndag 29 oktober 2012
Så himla sorgligt :(
Har kopierat denna text från DayBreak Lavender Farm på facebook. Den är värd att läsas!
MARRIED OR NOT, YOU SHOULD READ THIS ...
“When I got home that night as my wife served dinner, I held her hand and said, I’ve got something to tell you. She sat down and ate quietly. Again I observed the hurt in her eyes.
Suddenly I did
MARRIED OR NOT, YOU SHOULD READ THIS ...
“When I got home that night as my wife served dinner, I held her hand and said, I’ve got something to tell you. She sat down and ate quietly. Again I observed the hurt in her eyes.
Suddenly I did
n’t know how to open my mouth. But I had to let her know what I was thinking. I want a divorce. I raised the topic calmly. She didn’t seem to be annoyed by my words, instead she asked me softly, why?
I avoided her question. This made her angry. She threw away the chopsticks and shouted at me, you are not a man! That night, we didn’t talk to each other. She was weeping. I knew she wanted to find out what had happened to our marriage. But I could hardly give her a satisfactory answer; she had lost my heart to Jane. I didn’t love her anymore. I just pitied her!
With a deep sense of guilt, I drafted a divorce agreement which stated that she could own our house, our car, and 30% stake of my company. She glanced at it and then tore it into pieces. The woman who had spent ten years of her life with me had become a stranger. I felt sorry for her wasted time, resources and energy but I could not take back what I had said for I loved Jane so dearly. Finally she cried loudly in front of me, which was what I had expected to see. To me her cry was actually a kind of release. The idea of divorce which had obsessed me for several weeks seemed to be firmer and clearer now.
The next day, I came back home very late and found her writing something at the table. I didn’t have supper but went straight to sleep and fell asleep very fast because I was tired after an eventful day with Jane. When I woke up, she was still there at the table writing. I just did not care so I turned over and was asleep again.
In the morning she presented her divorce conditions: she didn’t want anything from me, but needed a month’s notice before the divorce. She requested that in that one month we both struggle to live as normal a life as possible. Her reasons were simple: our son had his exams in a month’s time and she didn’t want to disrupt him with our broken marriage.
This was agreeable to me. But she had something more, she asked me to recall how I had carried her into out bridal room on our wedding day. She requested that every day for the month’s duration I carry her out of our bedroom to the front door ever morning. I thought she was going crazy. Just to make our last days together bearable I accepted her odd request.
I told Jane about my wife’s divorce conditions. . She laughed loudly and thought it was absurd. No matter what tricks she applies, she has to face the divorce, she said scornfully.
My wife and I hadn’t had any body contact since my divorce intention was explicitly expressed. So when I carried her out on the first day, we both appeared clumsy. Our son clapped behind us, daddy is holding mommy in his arms. His words brought me a sense of pain. From the bedroom to the sitting room, then to the door, I walked over ten meters with her in my arms. She closed her eyes and said softly; don’t tell our son about the divorce. I nodded, feeling somewhat upset. I put her down outside the door. She went to wait for the bus to work. I drove alone to the office.
On the second day, both of us acted much more easily. She leaned on my chest. I could smell the fragrance of her blouse. I realized that I hadn’t looked at this woman carefully for a long time. I realized she was not young any more. There were fine wrinkles on her face, her hair was graying! Our marriage had taken its toll on her. For a minute I wondered what I had done to her.
On the fourth day, when I lifted her up, I felt a sense of intimacy returning. This was the woman who had given ten years of her life to me. On the fifth and sixth day, I realized that our sense of intimacy was growing again. I didn’t tell Jane about this. It became easier to carry her as the month slipped by. Perhaps the everyday workout made me stronger.
She was choosing what to wear one morning. She tried on quite a few dresses but could not find a suitable one. Then she sighed, all my dresses have grown bigger. I suddenly realized that she had grown so thin, that was the reason why I could carry her more easily.
Suddenly it hit me… she had buried so much pain and bitterness in her heart. Subconsciously I reached out and touched her head.
Our son came in at the moment and said, Dad, it’s time to carry mom out. To him, seeing his father carrying his mother out had become an essential part of his life. My wife gestured to our son to come closer and hugged him tightly. I turned my face away because I was afraid I might change my mind at this last minute. I then held her in my arms, walking from the bedroom, through the sitting room, to the hallway. Her hand surrounded my neck softly and naturally. I held her body tightly; it was just like our wedding day.
But her much lighter weight made me sad. On the last day, when I held her in my arms I could hardly move a step. Our son had gone to school. I held her tightly and said, I hadn’t noticed that our life lacked intimacy. I drove to office…. jumped out of the car swiftly without locking the door. I was afraid any delay would make me change my mind…I walked upstairs. Jane opened the door and I said to her, Sorry, Jane, I do not want the divorce anymore.
She looked at me, astonished, and then touched my forehead. Do you have a fever? She said. I moved her hand off my head. Sorry, Jane, I said, I won’t divorce. My marriage life was boring probably because she and I didn’t value the details of our lives, not because we didn’t love each other anymore. Now I realize that since I carried her into my home on our wedding day I am supposed to hold her until death do us apart. Jane seemed to suddenly wake up. She gave me a loud slap and then slammed the door and burst into tears. I walked downstairs and drove away. At the floral shop on the way, I ordered a bouquet of flowers for my wife. The salesgirl asked me what to write on the card. I smiled and wrote, I’ll carry you out every morning until death do us apart.
That evening I arrived home, flowers in my hands, a smile on my face, I run up stairs, only to find my wife in the bed -dead. My wife had been fighting CANCER for months and I was so busy with Jane to even notice. She knew that she would die soon and she wanted to save me from the whatever negative reaction from our son, in case we push through with the divorce.— At least, in the eyes of our son—- I’m a loving husband….
The small details of your lives are what really matter in a relationship. It is not the mansion, the car, property, the money in the bank. These create an environment conducive for happiness but cannot give happiness in themselves.
So find time to be your spouse’s friend and do those little things for each other that build intimacy. Do have a real happy marriage!
If you don’t share this, nothing will happen to you.
If you do, you just might save a marriage. Many of life’s failures are people who did not realize how close they were to success when they gave up. ♥
I avoided her question. This made her angry. She threw away the chopsticks and shouted at me, you are not a man! That night, we didn’t talk to each other. She was weeping. I knew she wanted to find out what had happened to our marriage. But I could hardly give her a satisfactory answer; she had lost my heart to Jane. I didn’t love her anymore. I just pitied her!
With a deep sense of guilt, I drafted a divorce agreement which stated that she could own our house, our car, and 30% stake of my company. She glanced at it and then tore it into pieces. The woman who had spent ten years of her life with me had become a stranger. I felt sorry for her wasted time, resources and energy but I could not take back what I had said for I loved Jane so dearly. Finally she cried loudly in front of me, which was what I had expected to see. To me her cry was actually a kind of release. The idea of divorce which had obsessed me for several weeks seemed to be firmer and clearer now.
The next day, I came back home very late and found her writing something at the table. I didn’t have supper but went straight to sleep and fell asleep very fast because I was tired after an eventful day with Jane. When I woke up, she was still there at the table writing. I just did not care so I turned over and was asleep again.
In the morning she presented her divorce conditions: she didn’t want anything from me, but needed a month’s notice before the divorce. She requested that in that one month we both struggle to live as normal a life as possible. Her reasons were simple: our son had his exams in a month’s time and she didn’t want to disrupt him with our broken marriage.
This was agreeable to me. But she had something more, she asked me to recall how I had carried her into out bridal room on our wedding day. She requested that every day for the month’s duration I carry her out of our bedroom to the front door ever morning. I thought she was going crazy. Just to make our last days together bearable I accepted her odd request.
I told Jane about my wife’s divorce conditions. . She laughed loudly and thought it was absurd. No matter what tricks she applies, she has to face the divorce, she said scornfully.
My wife and I hadn’t had any body contact since my divorce intention was explicitly expressed. So when I carried her out on the first day, we both appeared clumsy. Our son clapped behind us, daddy is holding mommy in his arms. His words brought me a sense of pain. From the bedroom to the sitting room, then to the door, I walked over ten meters with her in my arms. She closed her eyes and said softly; don’t tell our son about the divorce. I nodded, feeling somewhat upset. I put her down outside the door. She went to wait for the bus to work. I drove alone to the office.
On the second day, both of us acted much more easily. She leaned on my chest. I could smell the fragrance of her blouse. I realized that I hadn’t looked at this woman carefully for a long time. I realized she was not young any more. There were fine wrinkles on her face, her hair was graying! Our marriage had taken its toll on her. For a minute I wondered what I had done to her.
On the fourth day, when I lifted her up, I felt a sense of intimacy returning. This was the woman who had given ten years of her life to me. On the fifth and sixth day, I realized that our sense of intimacy was growing again. I didn’t tell Jane about this. It became easier to carry her as the month slipped by. Perhaps the everyday workout made me stronger.
She was choosing what to wear one morning. She tried on quite a few dresses but could not find a suitable one. Then she sighed, all my dresses have grown bigger. I suddenly realized that she had grown so thin, that was the reason why I could carry her more easily.
Suddenly it hit me… she had buried so much pain and bitterness in her heart. Subconsciously I reached out and touched her head.
Our son came in at the moment and said, Dad, it’s time to carry mom out. To him, seeing his father carrying his mother out had become an essential part of his life. My wife gestured to our son to come closer and hugged him tightly. I turned my face away because I was afraid I might change my mind at this last minute. I then held her in my arms, walking from the bedroom, through the sitting room, to the hallway. Her hand surrounded my neck softly and naturally. I held her body tightly; it was just like our wedding day.
But her much lighter weight made me sad. On the last day, when I held her in my arms I could hardly move a step. Our son had gone to school. I held her tightly and said, I hadn’t noticed that our life lacked intimacy. I drove to office…. jumped out of the car swiftly without locking the door. I was afraid any delay would make me change my mind…I walked upstairs. Jane opened the door and I said to her, Sorry, Jane, I do not want the divorce anymore.
She looked at me, astonished, and then touched my forehead. Do you have a fever? She said. I moved her hand off my head. Sorry, Jane, I said, I won’t divorce. My marriage life was boring probably because she and I didn’t value the details of our lives, not because we didn’t love each other anymore. Now I realize that since I carried her into my home on our wedding day I am supposed to hold her until death do us apart. Jane seemed to suddenly wake up. She gave me a loud slap and then slammed the door and burst into tears. I walked downstairs and drove away. At the floral shop on the way, I ordered a bouquet of flowers for my wife. The salesgirl asked me what to write on the card. I smiled and wrote, I’ll carry you out every morning until death do us apart.
That evening I arrived home, flowers in my hands, a smile on my face, I run up stairs, only to find my wife in the bed -dead. My wife had been fighting CANCER for months and I was so busy with Jane to even notice. She knew that she would die soon and she wanted to save me from the whatever negative reaction from our son, in case we push through with the divorce.— At least, in the eyes of our son—- I’m a loving husband….
The small details of your lives are what really matter in a relationship. It is not the mansion, the car, property, the money in the bank. These create an environment conducive for happiness but cannot give happiness in themselves.
So find time to be your spouse’s friend and do those little things for each other that build intimacy. Do have a real happy marriage!
If you don’t share this, nothing will happen to you.
If you do, you just might save a marriage. Many of life’s failures are people who did not realize how close they were to success when they gave up. ♥
söndag 28 oktober 2012
.JPG)
.JPG)
.JPG)
torsdag 25 oktober 2012
Fotografering
Fick höra att det var ganska svårt att fotografera Scott då han skulle prata med fotografen hela tiden. De första bilderna vart alltså med öppen mun för att han prata och sen lyckades de ta en när han va tyst. Haha.
Men bara efter att de sa "Tyst Scott!" Hahaha min pratkvarn
söndag 21 oktober 2012
.JPG)
.JPG)
Blir irriterad
På att alla läkarna glömmer bort mig. Vill ha mina provsvar typ igår. Känner att jag har väntat tillräckligt länge.
Är så trött på att vara sjuk hela tiden och att läkarna inte hittar något. När man sedan lämnar massa prover som jag för övrigt tycker att det är skit läskigt, så ringer de inte ens upp och säger "vi hittade inget allt är bra" eller vi hitta det och det". Nu går man ju runt och tänker det värsta eftersom att det aldrig går över.
Den här jävla nästäppan och förkylningen får väldigt gärna dra åt skogen och aldrig komma tillbaka för jag e så himla trött på den.
Nu e jag förkyld igen, ja jag vet man kan vara det ibland. Men det är jobbigare när man redan är täppt i näsan dagligen och blir förkyld för då kan jag absolut inte andas med näsan plus att mina lungor får damp när jag nyser eller hostar pga lungmuskelinflammationen jag har oxå.
Aja skulle kunna gnälla hur länge som helst för jag är ju bra på det som ni kanske vet. Men vi får hålla tummarna för att min läkare ringer mig imorgon och berättar att hon fått tag på näsdoktorn och att de hittat något i mina tester.
För vad gör man annars ??
Kan även säga att jag fick en ny iphone då de inte kunde laga min. Så nästan 2000 spänn fattigare har jag en telefon. Vet inte om man ska skratta eller gråta för det var inget roligt försäkringsärende.
Är så trött på att vara sjuk hela tiden och att läkarna inte hittar något. När man sedan lämnar massa prover som jag för övrigt tycker att det är skit läskigt, så ringer de inte ens upp och säger "vi hittade inget allt är bra" eller vi hitta det och det". Nu går man ju runt och tänker det värsta eftersom att det aldrig går över.
Den här jävla nästäppan och förkylningen får väldigt gärna dra åt skogen och aldrig komma tillbaka för jag e så himla trött på den.
Nu e jag förkyld igen, ja jag vet man kan vara det ibland. Men det är jobbigare när man redan är täppt i näsan dagligen och blir förkyld för då kan jag absolut inte andas med näsan plus att mina lungor får damp när jag nyser eller hostar pga lungmuskelinflammationen jag har oxå.
Aja skulle kunna gnälla hur länge som helst för jag är ju bra på det som ni kanske vet. Men vi får hålla tummarna för att min läkare ringer mig imorgon och berättar att hon fått tag på näsdoktorn och att de hittat något i mina tester.
För vad gör man annars ??
Kan även säga att jag fick en ny iphone då de inte kunde laga min. Så nästan 2000 spänn fattigare har jag en telefon. Vet inte om man ska skratta eller gråta för det var inget roligt försäkringsärende.
fredag 19 oktober 2012
Hajarna
Vet inte vad jag ska tycka om den här låten som de sjunger på dagis. Men Scott älskar den.
Do do dodododo do X 3
Det va en tjej - Do do dodododo do. Det va en grabb - Do do dodododo do
Dom simma ut - Do do dodododo do. Och längre ut - Do do dodododo d
Men då kom…..
HAJARNA, HAJARNA, HAJARNA, HAJARNA
Det va en tjej - Do do dodododo do. Det va en grabb - Do do dodododo do
Dom simma ut - Do do dodododo do. Och längre ut - Do do dodododo d
Men då kom…..
HAJARNA, HAJARNA, HAJARNA, HAJARNA
O Pappa haj - Do do dodododo do. O Mamma haj - Do do dodododo do
O Mormor haj - Do do dodododo do. O mini haj - Do do dodododo do
O Mormor haj - Do do dodododo do. O mini haj - Do do dodododo do
Do do dodododo do X 3
Dom tog en arm - Do do dodododo do. Dom tog en till - Do do dodododo do
Dom tog ett ben - Do do dodododo do. Dom tog ett till - Do do dodododo do
Dom tog en kropp - Do do dodododo do
Och det blev Blooooood!
Dom tog en arm - Do do dodododo do. Dom tog en till - Do do dodododo do
Dom tog ett ben - Do do dodododo do. Dom tog ett till - Do do dodododo do
Dom tog en kropp - Do do dodododo do
Och det blev Blooooood!
måndag 15 oktober 2012
Blääää
Usch fattar inte varför det ska vara så tråkigt att städa. Började med vårt sovrum och Andreas sida. Va så himla mycket kläder och Scott's leksaker överallt att jag höll på att ge upp. Det är ju ännu tråkigare att städa upp efter andra än sig själv.
Känns som att jag borde vara van nu men nä. E ju nästan bara jag som städar hela tiden. Men det är fortfarande lika tråkigt. Hjälper inte ens med massa bra musik längre.
Någon som har nått tips på vad man kan göra för att det ska bli roligare att städa ?? inte bara för mig då men för alla här hemma så det är någon mer som pallar ?
Men nu är jag iaf klar och nu är det iaf fint på vissa ställen. Tänkte inte fixa allt heller :)
Har precis pratat med Comhem oxå. Sa upp bredband och telofoni tjänsterna hos de. Vi har tänkt att byta till BBB. Har haft så mycket bättre internet hos de än vad jag haft med comhem. Vet inte om det är för att det är dåligt just här men det har sugit.
Så fort viasat premium abonnemanget går ut ska vi även säga upp det så vi kan ha tv i varje rum(om vi vill) det kan vi inte nu med comhem om vi inte betalar massa extra för uttag. Ja de som byggde det här huset måste vart hjärndöda då de kom på att man ska ha antennuttaget typ i köket? och bara ett fast vi bor i en fyra. UNDERBART.
Ibland är det ju så att alla inte vill titta på samma program så det kommer bli skönt när allt är som det ska och det är typ i början av nästa år.
Har fortfarande inte lyckats få Scott att somna. Hur gör de på dagis egentligen? Fattar inte. Vet inte om det är för att han är van med att det alltid är fullrulle hemma? Att han inte vill missa något kanske? Jobbigt är det iaf .. haha
Måste även tillägga att jag såg Piranha DD idag. Asså den är så himla mobbad. För varje sekund som gick så vart det bara mer och mer mobbat. Men jag var ju bara tvungen att fortsätta att se om det skulle bli bättre. Det enda som var lite kul är att David Hasseloff driver med sig själv. Så se inte den filmen (om det inte är så att ni gillar hud för de vissa gott om det i den filmen).
Känns som att jag borde vara van nu men nä. E ju nästan bara jag som städar hela tiden. Men det är fortfarande lika tråkigt. Hjälper inte ens med massa bra musik längre.
Någon som har nått tips på vad man kan göra för att det ska bli roligare att städa ?? inte bara för mig då men för alla här hemma så det är någon mer som pallar ?
Men nu är jag iaf klar och nu är det iaf fint på vissa ställen. Tänkte inte fixa allt heller :)
Har precis pratat med Comhem oxå. Sa upp bredband och telofoni tjänsterna hos de. Vi har tänkt att byta till BBB. Har haft så mycket bättre internet hos de än vad jag haft med comhem. Vet inte om det är för att det är dåligt just här men det har sugit.
Så fort viasat premium abonnemanget går ut ska vi även säga upp det så vi kan ha tv i varje rum(om vi vill) det kan vi inte nu med comhem om vi inte betalar massa extra för uttag. Ja de som byggde det här huset måste vart hjärndöda då de kom på att man ska ha antennuttaget typ i köket? och bara ett fast vi bor i en fyra. UNDERBART.
Ibland är det ju så att alla inte vill titta på samma program så det kommer bli skönt när allt är som det ska och det är typ i början av nästa år.
Har fortfarande inte lyckats få Scott att somna. Hur gör de på dagis egentligen? Fattar inte. Vet inte om det är för att han är van med att det alltid är fullrulle hemma? Att han inte vill missa något kanske? Jobbigt är det iaf .. haha
Måste även tillägga att jag såg Piranha DD idag. Asså den är så himla mobbad. För varje sekund som gick så vart det bara mer och mer mobbat. Men jag var ju bara tvungen att fortsätta att se om det skulle bli bättre. Det enda som var lite kul är att David Hasseloff driver med sig själv. Så se inte den filmen (om det inte är så att ni gillar hud för de vissa gott om det i den filmen).
lördag 13 oktober 2012
Mammas nya tatuering =)
Mamma var och tatuerade sig idag. Trodde aldrig att det skulle gå så fort. Men här är den.
Min vackra mormor är det som pryder min mors arm <3 br="br">
RIP Mormor
RIP Mormor
torsdag 4 oktober 2012
När man har tråkigt
Denna bild vart lite knas med mössan plus att den är suddig. Men det var bara kul att se hur jag skulle se ut om jag var blond. Har använt mig av en sida där man kan göra makeovers med smink o sånt. Jag var alltså inte så seriös när jag fixade till dessa bilder. Det var ganska kul :P
onsdag 3 oktober 2012
blir irriterad
Ja man lär ju sig utav sina misstag som man brukar säga. Nu vet jag att jag aldrig ska teckna någon försäkring för en mobil. Det täcker ju fan ingenting.
Min mobil var ju trasig så jag var tvungen att skicka in ett ärende till 3försäkringen. Största misstaget ever. Försäkringen för iphone täcker ju nada. Först anmälde jag att hemknappen som inte fungerade vilket många har problem med, men det tycker apple och försäkringsbolagen är kundens problem och tar inge som helst ansvar för det. Man får inte heller några tips på vad man kan göra. Skit bra.
Och sedan när den vart vattenskadad också är man tvungen att betala för reparationen på båda skadorna. Alltså 1350 kr plus självrisken på 499 kr. Oh man blir så himla glad.
Sedan behandlas mitt ärende skit dåligt. Ingen vet vad de gör och alla säger olika saker. Så idag får jag ett kostnadförslag från anovo/aon på 2150 kr ? ringer till 3försäkringen och de säger att något blivit fel och att jag inte skulle fått det. De har alltså inte skickat in mitt ärende till anovo så de har ingen aning om att jag redan betalt.
Nu sitter jag bara och vänta på vad som ska hända nu. Vad mer kan gå fel?? Just nu är jag så himla förbannad så jag bara vill slå sönder nått.
Men som sagt man lär sig av sina misstag rekommenderar inte någon att teckna någon sån försäkring. Det bästa är att ha en drulleförsäkring!
Bajs på de!! Jag håller er uppdaterade om mitt ärende får se när jag får mobilen. Om de lyckats laga den eller om jag får en begagnad.
Min mobil var ju trasig så jag var tvungen att skicka in ett ärende till 3försäkringen. Största misstaget ever. Försäkringen för iphone täcker ju nada. Först anmälde jag att hemknappen som inte fungerade vilket många har problem med, men det tycker apple och försäkringsbolagen är kundens problem och tar inge som helst ansvar för det. Man får inte heller några tips på vad man kan göra. Skit bra.
Och sedan när den vart vattenskadad också är man tvungen att betala för reparationen på båda skadorna. Alltså 1350 kr plus självrisken på 499 kr. Oh man blir så himla glad.
Sedan behandlas mitt ärende skit dåligt. Ingen vet vad de gör och alla säger olika saker. Så idag får jag ett kostnadförslag från anovo/aon på 2150 kr ? ringer till 3försäkringen och de säger att något blivit fel och att jag inte skulle fått det. De har alltså inte skickat in mitt ärende till anovo så de har ingen aning om att jag redan betalt.
Nu sitter jag bara och vänta på vad som ska hända nu. Vad mer kan gå fel?? Just nu är jag så himla förbannad så jag bara vill slå sönder nått.
Men som sagt man lär sig av sina misstag rekommenderar inte någon att teckna någon sån försäkring. Det bästa är att ha en drulleförsäkring!
tisdag 2 oktober 2012
Wiee
Har använt denna parfym för hundra år sen och efter att den tog slut har jag inte kunnat köpa en ny då de kosta skit mycket. Men nu hittade jag en sida som sålde den för 699 kr(75ml) och det var bara ett måste. Den kostar egentligen över 1000 spänn(crazy right?!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)