Liam 2 år

Hipp hipp Hurra! Idag fyller min lille pluttis 2 år. Kan inte förstå att tiden flyger förbi så fort.
Idag kommer några från familjen och grattar honom, sen kommer övriga från familjen på lördag.

Nu är det dags för frulle och snart en liten tårta till födelsedagsbarnet!

Bröstoperation

Har inte varit så aktiv nu ett tag. Den 21 mars opererades jag på Nordiska Kliniken. Det va super skönt att ha mamma med mig och det sjuka var att jag inte alls blev nervös, detta mycket på grund av att personalen var så himla lugna och trevliga =)

Mamma och jag kom till kliniken innan 16(hade en inbokad tid 16:30 för OP), då fick jag skriva på ett godkännande och sedan tog de mig till omklädningsrummet där jag skulle sätta på mig tofflor och en morgonrock.
Några minuter senare kommer en sjuksköterska in med lite piller till mig som jag ska skulle ta innan operationen.
Hann knappt svälja alla piller innan kirurgen Patrik Höijer kom in och sa att det var dags att rita på mig och bad mig sitt och vänta på att narkosläkaren skulle komma in och prata med mig.

Hann ringa till pappa innan och prata lite med honom och sedan var det dags.
Somnade på en gång när jag fick narkosen och minns inte att de väckte mig efter operation.

18:02 vaknade jag med ett leende på läpparna. Kände hur min mage kurrade och fråga efter mat direkt när sjuksköterskan kom in. Hann tom springa på toa innan.
Jag hade förväntat mig att jag skulle ha sjukt ont då de flesta sagt att det gör super ont, men det kändes mest som träningsvärk. Det enda som var jobbigt var att man inte hade någon styrka i armarna så det var väldigt jobbigt att ta sätta sig upp eller klä på sig själv.

19:00 kom sjuksköterskan in igen och sa att jag kunde åka hem om jag ville då jag verkade må bra. 

Efter en hemsk taxiresa kom jag och mamma hem. Liam hade inte somnat ännu och sprang och gav oss en stor kram.

Första natten provade jag att ligga(läs sitta) i sängen. På morgonen kunde jag inte ta mig upp alls. Var tvungen att ropa på mamma så hon kunde dra upp mig ur sängen.
När jag satte mig upp kände jag att lokalbedövningen hade släppt eftersom det kändes som att implantaten höll på att åka ut ur kroppen. Men efter lite alvedon så försvann det.

Resten av veckan satt jag i soffan och sov.

Började jobba igen den 29 mars, vilket kanske är lite tidigt men jag pallade inte vara hemma mer. så sjukt tråkigt. Men jag har tagit det så lugnt jag kan.

På tisdag ska jag på återbesök och ta bort stygnen. Jag hoppas på att jag får ta bort stödbandet jag har haft på mig dygnet runt i två veckor.
Sen ser jag framemot en ny bh som inte skaver som den jag har nu. (Den skaver för att den är för liten)