Min lilla familj
Andreas och Scott. Jag har lärt mig att uppskatta de små sakerna också.Även fast jag många gånger känner att jag inte orkar så får jag min styrka av Andreas och Scott. En kram eller en puss hjälper så himla mycket när man mår dåligt. Finns inget som värmer mer än min familj.
Vet inte vad man ska skriva mer.. Så mycket jag känner men det är svårt att skriva ner det. Finns inga ord för vad jag känner.
Kan skriva att jag och Andreas har kommit varandra närmare än jag trodde att vi skulle. I början av året kände jag att det kanske inte skulle funka mellan oss fast vi älskar varandra. Det var mest för att jag led av min förlossningsdepression och för att jag vet att en depression var det som gjorde att Andreas slutade älska mig förut.
Varje dag då han kom hem var jag rädd att han skulle säga att han inte tycker om mig längre. Men det hände aldrig han fanns alltid kvar. Hur idiotiska saker jag än har gjort under den tiden för att jag mådde dåligt så stod han alltid vid min sida. Det är jag väldigt tacksam över.
Jag kan prata med honom om allt och jag hoppas att han känner samma sak när det gäller mig.
Han är inte bara min pojkvän och pappan till mitt barn. Han är min bästa vän !
Om jag skulle skrivit det här för ett år sen så skulle jag nog skrivit att Julmust och choklad är det bästa jag vet. haha..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar