Akuten

Som ni såg på bilden jag la upp på Liams öra förut så såg det inte så jätte bra ur. Efter att jag la upp den på Instagram visade Skånes mamma bilden för en barnläkare där hos jobbar som sa att jag borde åka in och kolla upp utslagen eftesom att det varade och rodnade.

Först tänkte jag att jag skulle vänta till Söndag eftersom att jag var själv hemma med killarna. Men efter att vi kommit hem från gården i Trångsund såg jag hur det vätskade från ena öronsnibben. Det kändes inte alls bra så jag bestämde mig för att ringa runt och se vem som kunde ta hand om Scott medan jag åkte in till akuten. Är lite jobbigt att sitta på akuten med Scott speciellt när man inte vet hur länge man måste vänta på sin tur. Kan ju bli hela natten.

Som tur är kunde Vincents föräldrar ha Scott hos sig medan jag åkte iväg. Scott blev överklycklig och packade sin väska på en gång(han har aldrig packat väskan själv) tror detta var första gången på länge som jag inte behövde bråka om att han skulle hämta kläder och sedan klä på sig haha.


Medan vi satt på bussen var jag tvungen att kolla upp hur länge 742 går så att man kommer hem efter sjukhusbesöket också. Har ju inget åkkort så om jag inte hann med sista bussen skulle jag och Liam inte komma hem :P

Efter att vi letat efter en hiss ner till akuten(sjukt dåligt skyltat, fattar inte att man betalar en massa för det där sjukhuset) så kommer vi äntligen ner till akutmottagningen. Tog en lapp och blev nästa chockad över att man fick komma fram på en gång.
Vi skickades till barnakuten och där är det ett nytt kösystem.
Direkt när vi kommer till receptionen frågar en sjuksökterska om det är Liam och säger sedan att vi ska gå och sätta oss ett tag för att det var några barn innan oss.

När vi sätter oss i väntrummet lyfter jag upp Liam från vagen var på han spyr över hela sig. Jag tar fram våtservetter och torkar han och lämnar sedan över honom till Skåne så att jag kan fixa lite. Efter bara någon minut kommer sjuksköterskan och ropar upp Liam (jag har aldrig varit med om att det har gått så fort)
Hon ställde lite frågor för att se så att allt är bra och undersöker prickarna lite. De kollar andningen , syresättningen i kroppen(tror jag det var) hur mycket han vägde osv.(4,8 vägen har btw)

När doktorn kommer in ser jag att det är samma doktor som vi hade när vi kom in med Scott när han var ca 3,5 veckor. Lite roligt faktiskt.
Doktorn berättade lungt att många barn får hormonprickar men att de när de kommer i stora klungor och torkar ut som de har gjort i Liams fall utveckas till eksem istället. Nu har eksemen blivit infekterat och det är därför det varar.
Vi fick med oss lite asolsprit hem, han skrev även ett recept på Miniderm som man ska smörja in huden med morgon och kväll(startar imorgon) Om det skulle vara så att utslagen sprider sig ännu mer ska vi åka in igen så att de kan ta lite fler tester. Men annars tyckte han bara att vi skulle avvakta tills att barnläkarmottagningen skickat en kallelse till oss(han skicka en remiss dit)

Jag hoppas verkligen på att det blir bättre nu. Jag tycker utslagen ser så otäcka ut och det är inte mysigt när det varar =(

Efter att Liam spydde ner sig själv fick han en SLL tröja att ha på sig =) Lite stor bara